Lyckas med högläsningsstunden
Val av bok, tidpunkt och plats är bara några av de faktorer som påverkar hur väl din högläsningsstund kommer att fungera. Så här kan du förbereda och genomföra högläsningsstunden för att den ska bli så språkutvecklande som möjligt för barnen. (Del 2 av 4.)
Foto: Shutterstock.com.
Val av bok – ord
Det första som vi står inför när vi planerar högläsningsstunden är vilken bok vi ska välja att läsa. Utbudet är stort och det finns många böcker att välja mellan.
Forskning (Beck & McKeown 2001, Smith & Dickinson 1994) visar att kvaliteten på innehållet i texten som vi väljer att läsa högt är väsentlig för barns utveckling av ordförrådet. För att barnen ska kunna ta till sig innehållet bör böckerna vara anpassade till deras erfarenhetsnivå och ungefär 90 procent av orden i boken vara bekanta för barnen.
Om de svåra orden är för många, behöver vi lägga så mycket tid på att förklara orden för barnen att de har svårt för att ta till sig innehållet i boken. Kanske vi då även behöver förenkla språket för att barnen ska förstå. Då har skriftspråk bytts ut mot talspråk och barnen får höra högläsarens språk istället för att ta del av författarens språkrytm, ordval, stil och grammatiska strukturer.
I en stor barngrupp kan det vara en utmaning att hitta en bok som är på rätt nivå för hela gruppen, och därför kan det kan vara en fördel att dela upp barnen i mindre grupper.
Val av bok – omläsning, normer och fack- och skönlitteratur
När vi väljer bok är det bra att utgå från frågor som:
- Varför väljer vi just den här boken?
- Håller den för flera omläsningar?
- Utmanar den barnets tankevärld?
- Hur kan vi arbeta med bokens innehåll?
Det är också viktigt att tänka normkreativt. Genom att läsa berättelser där till exempel olika kulturer, funktionsvariationer och familjekonstellationer finns representerade, möjliggör vi att så många barn som möjligt kan känna igen sig i den litteratur vi förmedlar.
Vi behöver läsa både skön- och facklitteratur högt, eftersom texterna är uppbyggda på olika sätt. Genom att vi läser olika texter högt skapar barnen omedvetet en förståelse för att berättande texter har en början, ett slut med en röd tråd som binder samman berättelsen medan faktatexter har olika särdrag som till exempel bildtexter, faktarutor, diagram, tidslinjer och tankekartor.
Tidpunkt
En studie gjord av Ulla Damber, Jan Nilsson med flera (2013) har visat att tidpunkten för när vi läser högt är avgörande för barns språkutveckling. Om vi väljer att läsa högt när barnen är pigga, uppmärksamma och intresserade gynnas deras språkutveckling. Om vi däremot väljer att läsa när de är trötta och hungriga, blir det enbart en mysig stund tillsammans där barnen får möjlighet att varva ner.
Det betyder inte att vi bara ska läsa högt när barnen är alerta utan vi behöver läsa vid flera tillfällen varje dag och vara medvetna om syftet med respektive högläsningsstund.
Förberedelser
Förutom att välja bok och tidpunkt för högläsningen behöver vi förbereda oss genom att på egen hand i lugn och ro läsa boken och reflektera kring innehållet.
För att barnen ska kunna ta till sig innehållet behöver vi skapa stödstrukturer. En betydelsefull stödstruktur är att bygga broar in i texten, att skapa en förförståelse för vad texten kommer att handla om.
Det kan vi göra genom att till exempel samtala om bokens omslag, baksidestext eller göra en bildpromenad. Med bildpromenad menas att högläsaren tittar på bokens illustrationer tillsammans med barnen och samtalar om vad texten kan handla om.
Vi kan även använda oss av handlingar eller föremål. Bilderboken Tänk om alla av Grethe Rottböll handlar om hur det skulle kunna vara om alla höll varandra i handen, om både för- och nackdelar. Ett sätt att introducera boken kan vara att alla i gruppen håller varandra i handen och tillsammans samtalar kring vad som kan vara bra med att alltid ha två personer att hålla i handen och vilka utmaningar det kan finnas med att inte ha någon hand ledig.
En annan stödstruktur är att få möjlighet att bearbeta texter tillsammans med andra. Det kan man göra genom att arbeta med föreställningsvärldar (Langer 2017). Mer om detta kan du läsa i nästa del i den här artikelserien: ”Samtalet – en del av högläsningen”.
Inlevelse och illustrationer
För att högläsningen ska bli en upplevelse för barnen och de ska kunna leva sig in i berättelsen eller texten behöver vi läsa med inlevelse. När vi läser med inlevelse använder vi hela vårt röstregister, vi höjer och sänker rösten, betonar ord, gör pauser och använder gester och ansiktets minspel.
Genom att visa illustrationerna under läsningens gång inbjuder vi också barnen till läsning och väcker deras nyfikenhet för textens innehåll. Dessutom ger illustrationerna ofta en ytterligare dimension till texten, på så sätt att de berättar något som vi inte får veta i texten. För att barnen ska få möjlighet att fördjupa sin förståelse behöver vi läsa texten flera gånger. Vid omläsningar upptäcker barnen nya detaljer och får höra nya ord om igen.
Plats för högläsning
Vi behöver också fundera över vilken plats eller vilka platser som är lämpliga för högläsning. Det kan vara både ute och inne. Barnen behöver lugn och ro för att kunna leva sig in i texten.
Det bör inte finnas några telefoner, torkskåp eller annat som kan störa inlevelsen. Kollegor på förskolan behöver också tänka på att inte störa i högläsningsstunden. Det krävs inte så mycket för att barnen ska tappa koncentrationen. Sedan kan det vara svårt att få dem tillbaka in i föreställningsvärlden.
Bristande engagemang
När vi läser högt möts vi ibland av barn som har svårt för att leva sig in i boken. De tittar ut genom fönstret, ålar runt på golvet eller sysselsätter sig med annat. Kanske har barnen ingen tidigare erfarenhet av högläsning och vi behöver så sakteliga lotsa dem in i böckernas värld.
Till en början kan det vara bra att läsa vid flera tillfällen samma dag. Texterna får gärna vara korta. En bra ingång kan också vara att utgå från något som barnet är intresserat av.
Förutsättningar för språkutveckling
Genom att planera högläsningsstunden kan vi ge alla barn i förskolan så bra förutsättningar som möjligt för att utveckla sitt språk och för att så småningom själv bli läsande individer.
Precis lika viktigt för språkutvecklingen som själva högläsningen är samtalet kring det lästa. Hur vi kan planera och genomföra samtalet finns att läsa i nästa del i den här artikelserien: ”Samtalet – en del av högläsningen”.
