Hrönn

Pálmadóttir

Publicerat 2018-02-27

Vem är du?

– Jag är utbildad förskollärare, vilket jag jobbade som i många år i Reykjavík där jag bor. Jag tycker det är viktigt att ta till oss barnens egna perspektiv. Jag tycker också att jag är något av barnens väktare vad gäller lek, eftersom den är hotad idag.

– Barn och deras levnadsomständigheter är viktiga för mig och ett allt större antal barnbarn gör att förskolan kommer att vara central för mig i många år, även i privatlivet.

Vad gör du på din fritid?

– När jag inte arbetar (vilket jag gör mycket) så är det viktigt för mig att vara i naturen och vandra. Det är en sådan källa till energi och nöje. Här på Island är vi tursamma att ha vildmarken nära inpå oss. Jag uppskattar också att läsa böcker och gå på teater.

Hur kommer det sig att du blev forskare?

– Så småningom ville jag utveckla mina kunskaper och erfarenheter genom att resa utomlands. Så jag flyttade till Norge för att studera specialpedagogik och drama. När jag kom hem till Island igen började jag att arbeta som specialpedagogisk handledare. Efter ett tag blev jag erbjuden att undervisa på lärarutbildningen vid universitetet. Jag lade fram min doktorsavhandling år 2015 och nu arbetar jag som lektor.

Berätta om din forskning!

– Min forskning fokuserar på de yngsta i förskolan: ett- till treåringarna. På Island, liksom i övriga länder i väst, börjar ju allt fler av dem i förskolan. Lek ska ju vara i centrum för deras dagar. Därför tyckte jag det var viktigt att undersöka hur de själva upplevde lekstunderna. Jag undersökte hur de agerade gentemot varandra men också hur de bemötte pedagogerna under lek. Den sak som förvånade mig mest, var deras villighet att lyda regler i förskolan. De äldre barnen försökte få de yngre att följa de regler pedagogerna hade satt.

– Resultaten visar att lek ur barnens perspektiv är både efterlängtat och utmanande. Att skapa relationer var viktigt för barnen själva, men också knepigt för dem för då blev det tydligt hur de interagerade. De kunde verka mycket kompetenta när det handlade om att skapa relationer, men samtidigt var de sårbara om de blev avvisade eller negligerade.

– I barnens ögon var pedagogerna en del av deras lekmiljöer och de vände sig till dem för stöd i olika leksituationer. Pedagogernas närhet eller avstånd till barnens subjektiva världar betydde mycket för hur barnen blev hörda.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Jag tycker faktiskt allra mest om att vara ute och samla in information. Jag känner mig priviligierad som får arbeta med detta, i kontakt med förskola, förskolebarn och pedagoger. Ibland kan det till och med vara svårt för mig att åka från förskolorna tillbaka till universitetet!

– Sedan ska ju all den insamlade informationen analyseras, det är lite som att vara en detektiv och försöka finna intressanta och oväntade saker.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– Jag har skrivit om min forskning på både engelska och isländska och även hållit föredrag och kurser. De yngsta i förskolan är en ny utmaning inom pedagogiken, därför är det viktigt att universitet och förskolor samarbetar.

– Jag har också varit professionell rådgivare till olika förskolor, då har det handlat om hur kvaliteten ska kunna höjas i de yngsta barnens lärmiljöer.

Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?

– Ja, det handlar om de yngsta barnen även i min nästa studie. Jag kommer att börja med ett nytt projekt som handlar om när barnen börjar på förskolan. Där blir det fokus på olika familjers upplevelser av denna förändring.

Lästips

Hrönns avhandling Communities in play: young preschool children's perspectives on relationships, values and roles.

Skrivet av Lotte Mjöberg.