Autism och adhd hos flickor
Hur upptäcker vi flickor med autism och/eller adhd i förskolan? Maria Bühler, leg. psykolog och specialist i neuropsykologi, ger råd och vägledning i denna artikel.
Flickor med utvecklingsavvikelser har länge varit en grupp som professionella har haft svårt att upptäcka. Allt fler forskare är överens om att flickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) generellt upptäcks senare än pojkar, vilket kan leda till att flickor och unga kvinnor utvecklar mer psykisk ohälsa till följd av att omgivningen inte riktigt förstår deras behov.
Flera studier har kunnat visa att vuxna i förskola och skola är bättre på att upptäcka pojkar med t.ex. autism och adhd, medan flickornas symtom ofta tolkas som något annat (relationsproblem, eller svårigheter i hemmet). Symtomen kan vara ganska lika, men tolkas av omgivningen som uttryck för olika saker. Detta leder till risk för att flickor inte remitteras för utredning och inte får rätt hjälp. Sedan handlar ju inte allt om utredning och diagnos heller.
Missförstånd vanligt
I förskolan är en viktig del av det pedagogiska arbetet att hitta en lagom kravnivå på barnet, så att barnet inte behöver gå omkring och ständigt känna sig missförstådd, eller misslyckad för att man inte gör rätt. Att ständigt känna sig missförstådd eller misslyckad tär på självkänslan, och ökar risken för att barnet ska utveckla någon form av problemskapande beteende.
Exempel
Samira är 4 år och har gått på avdelningen Diamanten sedan hon var 1,5 år. Samira är oftast lugn och tar inte så mycket plats. Hon följer gärna de andra barnen in i andra aktiviteter, men blir sedan lätt sittande utan att företa sig så mycket. På utflykter kan Samira liksom glida undan och personalen har flera gånger fått hålla extra koll på henne för att hon inte ska vandra iväg och tappa bort gruppen.
När de andra barnen leker lite mer fritt sitter Samira ofta med en bok och bläddrar i den. Hon kan ibland bygga med klossar bredvid andra barn, men tar inte så mycket del i andras lekar. När personalen har uppstyrda lekar i grupp för alla barn deltar Samira en stund, men flera gånger har det hänt att hon plötsligt börjar gråta hejdlöst. Det har då varit svårt att trösta Samira och hon har vid något tillfälle till och med slagit pedagoger som har försökt trösta henne. Personalen tycker det är svårt att förstå vad Samira behöver.
Lätta, smidiga, tysta …
Samira är ganska typisk för många flickor som kommer till utredning i yngre år. Ofta upplevs de här flickorna som ”lätta”, ”smidiga”, kanske lite tysta och passiva. De orsakar sällan så mycket problem på förskolan.
Hemma kan situationen vara en helt annan. Föräldrar beskriver ofta barn som bryter ihop redan när föräldern kommer och hämtar, på vägen hem, eller hemma. Inte sällan är det svårigheter att lämna dessa barn på förskolan, och inskolningen kan upplevas ta väldigt lång tid. Ibland går oron och ledsenheten vid lämningar inte över under alla åren på förskolan, och en del av dessa barn får även problem när de börjar skolan.
Varningssignaler finns
Att få beskrivningar av barn som bryter ihop vid hämtning, på vägen hem eller hemma är en tydlig varningssignal som man som förskolepersonal bör ta på stort allvar. Om föräldrar beskriver ett barn som får stora affektutbrott hemma, även på helger, men mycket lite av detta syns i förskolan, kan det vara ett tecken på just ”flick-problematik”.
Forskare tror att anledningen till att det kan vara så olika bilder av barnet hemma och i förskolan är flickors tendens att maskera sina bakomliggande problem. Flickor är bättre på att ”hålla ihop sig” under tiden på förskolan, och kraschar sedan när föräldern kommer och hämtar flickan.
Förutom just det här med att flickan har mycket utbrott hemma eller på väg hem, medan nästan inget syns i förskolan, finns det en del andra punkter att vara uppmärksam på om vi vill bli bättre på att upptäcka flickorna.
Viktiga observationspunkter
Följande punkter kan vara bra att observera, gärna över lite längre tid:
- Hur agerar flickan under samlingen?
Deltar hon faktiskt, eller sitter hon bara med lyssnar inte? Eller korvar hon runt på golvet, pratar med kompisen bredvid osv? Detta kan vara tecken på svårigheter med uppmärksamhet och uthållighet - Hur funkar av- och påklädning?
Verkar flickan kunna automatisera vissa delar ju äldre hon blir, eller fastnar hon om och om igen i vissa aktiviteter. Blir hon avledd av något som händer på vägen? Detta kan vara uttryck för svårigheter med koncentration, och även svårigheter med organisering och planering (det som också kallas för exekutiva funktioner). Blir hon ofta ledsen när hon ska ta på sig t.ex. galonbyxor, vantar osv? Detta kan vara ett uttryck för det som kallas sensorisk överkänslighet. - Hur funkar måltiderna?
Blir flickan mer och mer självständig och förstår instruktioner som att bära bort sin tallrik, skrapa av överbliven mat o.s.v.? Eller måste man som personal påminna varje gång om vardagliga rutiner. Detta kan också vara tecken på svårigheter med organisering och planering. Är flickan väldigt petig med maten? Att vara selektiv med maten (bara äta viss mat, inte blandad mat osv) kan vara ett tydligt tecken på svårigheter inom npf. - Är flickan känslig för förändringar?
Att inte veta precis vad som förväntas av en och vad som ska hända under en dag kan vara väldigt ångestframkallande för en del barn. Detta kan ligga bakom svårigheter vid lämningar, att flickan är orolig för att hon inte vet vad som ska hända, vem hon ska vara med o.s.v. - Hur leker flickan?
Detta är nog en av de viktigaste punkterna just under förskoletiden. Studier av barn med autism har visat att flickorna med autism generellt var svåra att upptäcka just i leken, för de hängde ofta med de andra barnen på ett annat sätt än pojkarna. Pojkarna var ofta mer tydligt utanför, medan flickan ofta kan få någon mer passiv roll i de andras lekar (kanske vara hund t.ex.) och på så sätt se ut som att hon deltar i leken. Flickans egen delaktighet kan ofta egentligen vara väldigt liten. Tar flicka några egna initiativ i leken? Eller omvänt, vill hon bara bestämma och går undan om hon inte får bestämma i leken? Båda sätten kan vara uttryck för svårigheter med socialt samspel.
Kravnivå och ålder
Alla ovanstående punkter måste sättas i relation till barnets ålder. Kravnivån är ju väldigt olika på en 2-åring och en 5-åring. Men detta är man också duktig på inom förskolan, är min erfarenhet, eftersom man träffar så många barn och får följa dom över tid. Det är bra att använda denna breda erfarenhetsbank och jämföra de observationer man gör av just den här flickan med hur de andra barnen i samma ålder beter sig.
Vi vet idag att utvecklingsavvikelser syns tidigt, och ”att vänta och se” inte är en bra utgångspunkt. Om vi väntar för länge riskerar vi att missa viktiga fönster i utvecklingen där flickan skulle må väl av att få anpassat stöd utifrån de svårigheter hon har inom något område. Om man som förskolepersonal upplever att flickan inte riktigt hänger med i leken t.ex., så är det ju oerhört värdefullt om flickan kan få lite mer riktade insatser just kring lek, att tolka sociala koder, hur man gör för att visa vad man själv vill osv.
Hur gick det för Samira? Hon fick en neuropsykiatrisk utredning som visade att hon uppfyllde kriterier för både autism och språkstörning. Man misstänkte även add (adhd, primärt bristande uppmärksamhet), men utredningsteamet tyckte att hon var för liten för att ställa denna diagnos. På förskolan började personalen jobba strukturerat med mer stöd i leken och bildstöd som komplement till talat språk. Man kom också på att Samira blev allt för överväldigad av alla intryck i grupplekarna, så man lät henne göra dessa lekar i ett mindre sammanhang. Efter det har Samira inte haft lika många utbrott som hon hade innan. Hon upplevs också lite mer aktiv och nyfiken på de andra barnens lekar.
Lästips
Flickor med autism och adhd – en guidebok för föräldrar och professionella, Maria Bühler (Studentlitteratur, 2020)
Konsten att fejka arabiska: en berättelse om autism, Lina Liman (Albert Bonniers förlag, 2017)
Girls with social/and or attention impairments, Svenny Kopp, avhandling vid Göteborgs universitet, 2010
Dean, M., Kasari, C., Shih, W., Frankel, F., Whitney, R., Landa, R., Harwood, R. (2014). The peer relationships of girls with ASD at school: Comparison to boys and girls with and without ASD. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 55(11), 1218–1225.
Gould, J. & Ashton-Smith, J. (2011). Missed diagnosis or misdiagnosis? Girls and women on the autism spectrum. Good Autism Practice, 12, 1.
Illustration: Shutterstock.com.
