Kerstin

Signert

När Förskoleforum pratar med Kerstin Signert är hon precis i sluttampen av sin doktorsavhandling med titeln ”Om materielet tar överhanden – bränn det!” Arbetstiteln var dock länge ”Variation och invarians i montessoripedagogiken”.

– Ja, min tanke var att undersöka vad Maria Montessori hade för teorier bakom sina metoder. Resultatet visar att Maria Montessori hade ett variationsteoretiskt perspektiv och en variationsteoretisk förståelse redan för hundra år sedan, även om hon inte benämnde det variationsteori.

– Detta innebär att den i dag befintliga variationsteorin kan ge bäring åt dagens montessoripedagogik.

Variationsteorin är en teori om lärande, ämnad att användas som ett verktyg för att beskriva, analysera och förstå både undervisning och lärande. Den bygger på drygt 20 års forskning.

När teorin utvecklades av Ference Marton, tillsammans med kollegor, i slutet av 1990-talet, uppstod den ur den fenomenografiska forskningsansatsen och dess frågor om lärande. Det centrala i fenomenografin är människans erfarenheter och uppfattningar av vad som erfars, och lärandets innehåll och struktur blir viktigt.

– Maria Montessori fick under sin levnad kritik för att hon var femtio år efter sin tid, men mitt resultat visar i stället att hon var hundra år före sin tid, förklarar Kerstin engagerat.

Sinnesträning hjälpte

Kerstin Signert har specifikt tittat på sinnesträningen inom montessoripedagogiken. Studien utgår ifrån den sinnesträning som Maria Montessori inspirerades till av de båda läkarna Edouard Séguin och Jean Marc Itard. Deras sinnesundervisning var baserad på variation och kontrast.

Montessoripedagogiken kom Kerstin i kontakt med redan under utbildningen till lågstadielärare i Göteborg på 1970-talet. Då fick hon göra ett studiebesök på en skola som hade några försöksklasser med Montessoripedagogik. Det dröjde sedan några år innan montessoripedagogiken blev aktuell igen.

I samband med att Lgr 80 tagits i bruk fick Kerstin en blind elev i sin klass. Enligt Lgr 80 skulle barn med funktionsnedsättningar integreras i vanliga klasser, och eleven Karin som var helt blind och tidigare gått i en klass bland bara synskadade barn, kom till Kerstins klass.

– Jag hade svårt att hantera situationen först, men vid ett studiebesök på Tomtebodaskolan mötte jag Montessoris sinnestränande material och blev återigen nyfiken på montessoripedagogiken.

– På den tiden fanns det inte någon montessoriutbildning i Sverige, men jag anmälde mig till en kort kurs om montessoripedagogiken i Folkuniversitets regi, då allt föll på plats för mig. Jag tog med mig kunskapen tillbaka till min klass och situationen vändes till det bättre.

Senare, när Folkuniversitetet startade ett samarbete med en montessoriutbildning i London, gick Kerstin den utbildningen. I dag har hon en montessoriutbildning som lärare till barn i åldern 2,5–12 år.

Karin är i dag 40 år och Kerstin och hon har precis återupptagit kontakten. Bland annat har Karin berättat hur positivt hon såg på sin skoltid i detta klassrum, med mycket konkret undervisning, som gjorde att hon kände sig trygg bland sina seende kamrater i klassrummet.

MER och MORE

Sedan 1993 är Kerstin Signert verksam vid Göteborgs universitet. Här undervisar hon vid grundutbildning inom lärarutbildning och pedagogik. Hon är dessutom kursansvarig för kurser och uppdragsutbildningar i montessoripedagogik.

Den första grundkursen skapade hon år 1994, på uppdrag av en stadsdelsnämnd i Göteborg, där politikerna efter krav från föräldrarna hade beslutat att den nya skola som skulle byggas i stadsdelen skulle vara en montessoriskola.

För att lärarna skulle vara behöriga behövdes en utbildning i ämnet. Sedan dess har Kerstin varit kursansvarig för både valbara kurser i lärarutbildningen, fristående kurser och uppdragsutbildningar i montessoripedagogik.

Kerstin Signert har även skrivit en bok: Maria Montessori – anteckningar ur ett liv (Studentlitteratur 2000). Som ordförande i det nationella nätverket M.E.R. (Montessori Education and Research) samordnar hon forskning om utbildning och undervisning i montessoripedagogik. Efter en konferens i nätverkets regi 2007 startades ett europeiskt nätverk, M.O.R.E, tillsammans med de deltagande europeiska forskarna. I Europa är intresset för montessoripedagogiken stort i framför allt Tyskland och Holland och på frammarsch även i Norge.

Kompetenshöjande utbildning

I sin undervisning på Göteborgs universitet märker Kerstin också hur studenter ibland kan vara negativa till montessoripedagogiken utan att egentligen riktigt veta vad denna pedagogik handlar om.

– Senast i går sa en blivande förskollärare att hon aldrig gillat montessoripedagogiken, men ändrade åsikt när hon hade lyssnat på mig. För många är montessoripedagogiken synonym med det material som Maria Montessori skapade, men när jag förklarar att det i stället rör sig om olika sätt att se på hur barn kan lära sig, blir de genast mer intresserade.

– Och när de säger att de är mer intresserade av Reggio Emilia, brukar jag förklara att Montessori utgör grunden för Reggio Emilia. Malaguzzi, som står bakom Reggio Emilia-tankarna, kallade Maria Montessori för Reggios Emilias moder, när han talade om vilket inflytande hon haft på vissa av idéerna. Malaguzzi skriver att man valde att inte reproducera dem, utan bygga nytt utifrån grundtankarna. Då brukar också nyfikenheten för montessoripedagogiken öka.

Vad Kerstin också märker, är att allt fler går montessoriutbildningen för att den ger större kompetens och möjlighet att söka fler tjänster. Men hon anser också att montessoripedagogiken ibland kan bli lite styvmoderligt behandlad inom den akademiska världen.

Trots att montessoriundervisningen är spridd i Sverige, har den vetenskapliga granskningen av montessoripedagogiken, enligt vad hon har kommit fram till, varit eftersatt. Eftersom det i dag betonas att undervisning ska bygga på vetenskap, beprövad erfarenhet och barns förförståelser, ser hon det som betydelsefullt att studera Montessoris pedagogik i ett vetenskapligt perspektiv.

Efter doktorsavhandlingen hoppas Kerstin att fler dörrar ska öppnas för nya spännande utmaningar. Hon ser avhandlingen som en viktig nyckel för att synliggöra Maria Montessoris tankar om lärande.

Då Montessori besökte Sverige år 1950, lär hon ha sagt: ”Om materialet tar överhanden, bränn det!” Detta uttalande satte Kerstin i samband med den kritik som Montessori gav Séguins anhängare. Montessori tyckte att de inte utnyttjade den fulla potentialen i det undervisningsmateriel som Séguin utvecklat.

– Min undran är därför om Montessori i detta uttalande menade att lärarna som använde hennes sinnestränande material inte heller fullt ut använde materialen i alla dess möjligheter.

Text: Lotte Mjöberg