Camilla

Forsberg

Publicerat 2021-10-18

Vem är du?

− Jag är i grunden ämneslärare i svenska och examinerad språkkonsult i svenska språket. Jag har alltid varit intresserad av språk och lärande och därför började jag studera pedagogik vid sidan av att jag undervisade i svenska på lärarutbildningar – och det är alltså i ämnet pedagogik som jag nu har disputerat. 

− Jag har under de senaste tjugo åren bland annat undervisat på olika lärarutbildningar och arbetat med kursutveckling. Jag har också arbetat mycket med studenters akademiska skrivande. Jag har arbetat för Skolverket i projektet Gy2011 (ny läroplan för gymnasieskolan) och skrivit modul för Läslyftet, och jag har genomfört många så kallade lärarlyftskurser inom ämnet svenska. Jag har även genomfört många uppdragskurser för kommuner inom området språkutveckling, bland annat fortbildning för förskolepersonal.

− Jag bor i Eslöv och just nu jobbar jag på både Linnéuniversitetet, Växjö-Kalmar, och Högskolan Kristianstad. På båda ställena undervisar jag på förskollärarutbildningar. På Linnéuniversitetet undervisar jag även på grundlärarutbildningen och på Högskolan Kristianstad även på grundlärar- och ämneslärarprogrammen. Min tjänst på Linnéuniversitetet är mer inriktad mot pedagogikämnet medan min tjänst på Högskolan Kristianstad är mer inriktad mot svenskämnet. 

Berätta om din forskning! 

− Min forskning handlar om hur lärare undervisar om skrivande för barn som är i början av sin skrivutveckling, det vill säga undervisning om skrivande i förskola, förskoleklass och grundskolans årskurser 1–3. Jag var intresserad av att undersöka vilket slags skrivande lärarna undervisar om, och i förlängningen vilka skribenter vi utbildar i skolan. Särskilt intressant tyckte jag att det var mot bakgrund av den återkommande debatten i medier om att studenter inte kan skriva. Jag tänkte att detta måste börja någonstans. Det finns stöd i tidigare forskning för att barns första möten med skrivande och deras tidiga skriftspråkliga kompetens får betydelse för både deras skrivutveckling och deras allmänna lärande senare i skolan. Även utifrån det perspektivet är undervisningen i det tidiga skrivandet intressant.

− Skriftspråket är uppbyggt av olika slags överenskommelser, normer. Att dessa överenskommelser inte är naturgivna utan beroende av de sammanhang där de uppkommer och används blir tydligt exempelvis när vi ser att olika länder har olika skriftspråk och att vi använder det svenska skriftspråket på olika sätt i olika sammanhang. Det finns inget uttryckssätt som alltid är rätt och inget som alltid är fel; sammanhangen avgör vad som är det bästa eller lämpligaste sättet att skriva. I min forskning ser jag att redan små barn anpassar sitt skrivande efter det aktuella sammanhanget. Det framgår bland annat tydligt genom alla de frågor som barnen i min studie ställer om hur de ska utföra och genomföra en skrivaktivitet. Jag ser även i min forskning att förskollärare, och de andra lärarna, anpassar sin skrivundervisning efter både barnen och den aktuella situationen. Samtidigt har lärarna ett ansvar att undervisa om skrivandet som en helhet utifrån syftet att ge alla barn möjlighet att erfara och utveckla såväl kreativt som formellt skrivande. Därför måste de balansera olika skrivinriktningar i sin skrivundervisning så att barnen i förlängningen kan delta i, bevara och utveckla ett demokratiskt samhälle. 

Vad säger forskningsresultaten? 

− Forskningsresultaten visar att barns självkänsla är det som väger tyngst när förskollärarna, och även de andra lärarna, i studien väljer vad som ska ha företräde i en skrivaktivitet. Det viktigaste är att barnen känner att de kan. Därutöver synliggörs att det kreativa och personliga skrivandet är tydligare i skrivaktiviteter i förskola och förskoleklass, medan skrivaktiviteterna i grundskolan allt mer riktas mot ett standardiserat och mer likriktat skrivande. Det som är intressant, och det som också förvånade mig, är att det inte i huvudsak är lärarna som driver skrivandet i denna riktning. Istället är det främst barnen som är inriktade på rättskrivande. Den inriktningen börjar tidigt; redan i förskolan ställer barn frågor om hur ord stavas. 

− Jag kan också se att det är förskollärarnas, och de andra lärarnas, vilja att låta barnen vara delaktiga i skrivaktiviteterna och deras hänsyn till barnens självkänsla som ger större utrymme för rättskrivandet i skrivundervisningen genom att lärarna i skrivaktiviteterna lyfter fram det som barnen visar intresse för. 

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

− Jag tror att förskollärare är medvetna om att skrivundervisning är en komplex verksamhet där de behöver hantera många olika perspektiv, såväl teoretiska som praktiska, och att det är omöjligt för dem att göra detta vid varje enskilt undervisningstillfälle. För att bli kompetenta skribenter behöver barn öva sig i både kreativt och formellt skrivande och det är lärarnas uppgift att hantera olika sorters skrivande över tid. Jag hoppas att mina forskningsresultat ska vara till nytta för förskollärare, och andra lärare, att se dels hur deras val i enskilda situationer kan utgöra ett mönster som kan få effekter på sikt, dels hur skrivundervisning kan se ut i ett längre perspektiv. 

− Jag hoppas också att mina forskningsresultat ska inspirera förskollärare, och andra lärare, till att fundera över hur skrivande framställs i olika sammanhang, hur de själva ser på skrivande – varför, vad, hur och när vi behöver kunna skriva – och vilken syn de vidareför. Jag hoppas också att de ska se vilken betydelse synen på skrivande, som framkommer genom olika skrivdiskurser, har för den skrivundervisning som de genomför och därmed i förlängningen också för barns framtida skrivande. 

Ska du fortsätta med ditt avhandlingsämne?

− Jag disputerade den 28 maj 2021och funderar just nu över vilka av de aspekter som jag tar upp i min avhandling som jag ska välja att forska vidare inom. 

Vad är det roligaste med forskaryrket?

− Det roligaste för mig att jag får fördjupa mig i ett innehåll och lära mig mer, och att detta även kan vara till nytta för andra, både lärare och barn.

Vad jobbar du med du när du inte forskar?

− När jag inte forskar undervisar jag framför allt på lärarutbildningar, från förskollärar- till ämneslärarutbildning, bland annat inom ämnena språkutveckling, grammatik och textanalys. Jag handleder även examensarbeten och gör VFU-besök (verksamhetsförlagd utbildning). Dessutom arbetar jag med kursutveckling och är redaktionsassistent i redaktionen för tidskriften Pedagogisk forskning i Sverige.

Vad gör du på fritiden?

− Efter att nyligen ha avslutat mina doktorandstudier och fått mer fritid, ägnar jag så mycket tid jag kan åt att läsa skönlitteratur och så blir det så klart mer tid för vår cairnterrier Moltass. Jag ser även fram emot att nu kunna följa med på fotbollsmatcher när min yngsta dotter spelar.

Lästips

Camillas avhandling Skrivandets gränser. Normering genom skrivdiskurser i tidig skrivundervisning. 

Skrivet av: Lotte Mjöberg