Elinor

Schad

Hej!

På en av våra avdelningar för barn 1–2 år har två pedagoger hamnat i konflikt med varandra. Frågan gäller om barnen ska få ha napp eller inte. Vissa barn blir fråntagna nappen och blir då väldigt ledsna. Den ena av pedagogerna påtalar detta, medan den andra tycker att barnen bara ska få ha napp på vilan. Som jag ser det finns det inga tydliga argument eller någon beprövad erfarenhet som de lutar sig mot, det handlar snarare om tyckande och personliga erfarenheter i frågan. Har du några tips om hur de skulle kunna enas och hitta en gemensam strategi? Jag tänker att det handlar mycket om barnsyn och förhållningssätt.

Tacksam för svar!

Hej! 

Jag är specialpedagog och arbetar med ett arbetslag som har en pojke på fem år som har väldigt svårt att släppa tanken på att ge igen om han själv eller någon kompis utsatts för en oförrätt. Det kan krävas timmar av pedagogerna för att avvärja och avleda ett slag eller en knuff.

Vi försöker arbeta med att bekräfta de känslor pojken har och har tillsammans med honom kommit fram till alternativ att ta till när han vill slå på kompisarna. Det handlar då om att han får slå på en madrass eller en kudde, vilket han säger att han tycker känns bra. I stundens hetta accepterar han dock inte detta alternativ utan kan under flera timmar försöka slå till kompisen i stället.

Jag uppfattar honom som mycket intelligent och med en otrolig förmåga till att planera. Det kan handla om att han tar kontakt med ett barn som han normalt sett inte leker med och kommer överens med hen om att de ska leka på en speciell plats. När det inbjudna barnet kommer till platsen väntar en annan kompis där, och på pojkens kommando gör denne något som skadar barnet som bjudits in, t.ex. spänner en gren och släpper den i ansiktet på barnet. Pojken berättar sedan att han ville att detta skulle ske.

Jag uppfattar honom som ett barn som har höga krav på sig hemifrån. Kommunikationen med vårdnadshavarna är något ansträngd då de menar att ”det är förskolan som gör något fel” samtidigt som de beskriver att de känner igen visst beteende hemifrån. 

Jag och arbetslaget känner oss rådvilla i hur vi ska arbeta vidare och vad vi kan göra ytterligare för att stötta, stärka och utveckla ett fungerande samspel med övriga barn i gruppen.

Har du några råd att ge oss?

Hej!

Vi har ett barn på 1,5 år som slickar och biter på allt, leksaker, väggar, personal. Vi vet att det brukar vara en period som går över. Men hur ska vi hantera det? Speciellt nu i Coronatider. Hen får ha nappen i ibland för att undvika slickandet. Tacksam på förhand för svar!

Hejsan!

Vi har en mycket spretig barngrupp på min förskola/avdelning. Någon är blyg, någon är väldigt framåt och kan mycket. Någon stör mycket med en massa ljud. Vi har två grupper av starka killar och tjejer som nästan kör över oss pedagoger lite, för vi vet inte hur vi ska bryta deras mönster. Vissa barn klarar sig inte utan sin ledare och kan inte ta egna beslut utan deras hjälp. Barnen är mellan 4 och 5 år, och de ligger väldigt olika i sin individuella utveckling. Det är svårt att få till samlingar som känns bra för de olika behoven. Hur ska vi tänka?

Hej!

Jag arbetar som specialpedagog och på en av de förskolor jag arbetar med har en femåring utvecklat en oerhörd rädsla för bakterier, smuts och kladd. Barnet är väldigt begränsat av det här. Under sin vistelse på förskolan går hen omkring med händerna uppåtvända och en bit från kroppen och rör varken saker eller människor av rädsla för att få bakterier eller smuts på sig. Föräldrarna är väldigt oroliga och har pratat med Vårdguiden men tyckte inte att de fick tillräcklig information om hur de skulle möta sitt barn i det här. Jag känner själv att min kompetens är otillräcklig. Jag har försökt hitta information på nätet men tycker att den främst rör äldre barn. Har du några råd och tips?

Tacksam för svar!

Hej!

På förskolan har vi ett barn som ofta visar rädsla och obehag, och som uttrycker detta genom att hålla för munnen med sina händer. Det här gör barnet då och då under sin förskoledag, vid lek, samlingar etc. Barnet motiverar detta med att hen är rädd att få in glasbitar eller insekter i munnen. Ibland tror barnet att hen fått i sig det, och blir ledset och upprört. Vi brukar då antingen nonchalera beteendet eller sakligt berätta att det inte finns någon risk att barnet råkat svälja dessa saker utan att märka något. 

Det lugnar för stunden, men nya liknande situationer uppstår. Finns det andra sätt att hantera denna, som jag uppfattar det som, tvångstanke?

Tacksam för svar!

Hej Elinor!

Jag har en fundering kring ett barn som nyligen fyllt 2 år och varit på förskolan i ett år. Barnet har under hela förskoletiden gråtit större delen av dagen (relativt korta dagar) och aldrig ätit lunchen. Barnet går inte heller stadigt på egen hand och hamnar ofta i vagnen då den har en lugnande inverkan.

Pedagogerna är frustrerade och vill så gärna få barnet tryggt. Barnet sitter mycket i sin vagn, även inne på förskolan, och sover oftast kl. 10–12. Barnet har annat modersmål och använder inga svenska ord.

Föräldrarna är inte oroliga, men pedagogerna upplever att de inte räcker till då barnet hela tiden behöver en vuxen bredvid sig. BVH är inkopplade och specialpedagog. Jag förstår att det inte finns något enkelt råd att ge, men har du tips om något som pedagogerna skulle kunna prova som en ny strategi?

Min fundering handlar om de små barnens situation. Ibland är de på förskolan mer än 40 timmar per vecka. Föräldrarna ser trots de långa dagarna att de helst inte skall sova hos oss på förskolan. Vi har små barn som "rasar ihop" på eftermiddagen.

Men nu till vår undran: vid flera tillfällen återkommer han till ett monster som finns i magen. Det är ett monster som bara är där runt hjärtat, ett elakt monster som man kan släppa ut genom att öppna munnen. När monstret är borta blir jag trött och då sover jag bara, säger han. Han sover aldrig på förskolan.

Vad kan detta monster symbolisera? Hans föräldrar har genomgått en skilsmässa för ca ett år sedan och då bytte han både bostadsort och förskola. Vi försöker alltid att finnas så nära som möjligt och han är en go kille som gärna söker vuxenkontakt. Vore spännande att få några tankar kring våra undringar.

Vi är ett arbetslag som behöver hjälp angående en flicka som går på förskolan som har ett stort bekräftelsebehov. Hon är väldigt duktig på allt, det är bara så att hon vill ha bekräftelse på allt som hon gör. Får något annat barn bekräftelse för något som de gjort, vill denna flicka ha bekräftelse för samma sak. Hur ska man arbeta (bemöta) för att stärka denna flicka så att hon får bekräftelse på den hon är och inte på hennes prestationer, så att vi inte kränker henne?

Hej Elinor!

Jag arbetar som specialpedagog och möter en familj med lite bristfälliga rutiner kring barnen. Det äldsta barnet, 4,5, har svårigheter med ”bajseriet”. Jag har rått dem att kontakta sin BVC för sina frågor kring detta. Just nu är läget som sådant att pojken vägrar att bajsa någon annanstans än hemma i badkaret, vilket de tycker är ok. Jag vet av erfarenhet att just kring barns renlighetsträning är detta känsligt. Vad kan jag råda dem till? Det är naturligtvis en ohållbar situation, vilket jag har påtalat. Men hur löser vi detta så att denna lite sköra gosse gör sina behov framför allt på hemmatoaletten?

Hej!

Ska man arbeta på samma förskola som ens eget barn går på? Tar barnet skada av att bli lämnad till annan vuxen och sedan se sin förälder ha omsorg om andra barn? Min fråga gäller barn i åldern 1-3 år.

Ett arbetslag har tre barnskötare och en förskollärare. Förskolläraren har svårt att komma till orda. En av barnskötarna är väldigt stark och ledande. Hur gör man?

Hej!

Vi har just infört ett storarbetslag hos oss för 30 barn 3–5 år. Vad är det som är viktigt att tänka på så att barnen får ut det bästa av att vara i olika konstellationer? Vad är viktigt för personalen att tänka på i den nya arbetssituationen?

Hej!

I familjedaggruppen där jag arbetar har vi ett barn som blir 4 år i sommar. Hon är torr, har trosa, men då hon behöver kissa eller bajsa sätter mamman på en blöja så att flickan kan göra det i den. Flickan vägrar göra det på potta och toalett, men har inget emot att sitta där. Vad gör vi för att hjälpa denna familj? Eller vi ska vi inte bry oss om problemet?

Hej!
Vi skulle önska att få konkreta förslag vad vi gör med ett bitande barn. Barnet är två år och kan ingen svenska. Föräldrarna talar mycket dålig svenska.
 

Hej!
På vår förskola har vi en pojke 2 1/2 år. Föräldrarna har nyligen separerat och det har varit en jobbig situation för alla, men främst för honom. Sedan en tid tillbaks så har han blivit förändrad, han slår, knuffar, och retar andra barn. Det kan ske när som helst på dagen utan förvarning. Han har en bästa kompis som är lika gammal och de brukar leka med varandram men nu har hans kompis blivit väldigt osäker på honom och drar sig ibland undan.

Vi förstår att föräldrarnas skilsmässa är en del som påverkar av hans beteende. Vi arbetar dagligen med värdegrunden hur man är en bra kamrat, att få "göra" förlåt m.m. Men det känns inte okej, det händer för mycket så ordet förlåt har ingen innebörd längre.

Som personal så frågar vi ibland när han knuffat någon, "Hur är det i dag?". Han kan då svara: "Jag är arg på mamma." Då gör det ont i hjärtat!

Hur kan vi hjälpa honom och föräldrarna? De är naturligtvis oroade. Vi tänkte börja arbeta med våra grundkänslor i hela gruppen och börja med känslan arg! Vi har fått bra tips på forumet.
Tacksam för svar!

Hej!
Jag vill veta om det finns några tankar om vad som är bäst för barn i förskolan vad gäller storarbetslag. Finns det någon forskning som talar mot/för storarbetslag? Finns det en modell för hur man bör tackla ett storarbetslag gentemot barnen?

Till exempel tänker jag på hur personalen ska fördela sig på dagarna och veckorna. Ska personalen ha ett sådant veckoschema så att de varje dag roterar runt i förskolans olika miljöer? Det handlar ju om förmiddagstiden.

Jag ser hellre att det är samma pedagoger som finns varje dag på sina hemvisten för trygghet, lärande och struktur. Men jag behöver något att bottna mina tankar i!

Eller, jag kanske har fel. Schemalagd rotation i veckorna kanske är bra? I sådana fall behöver jag bottna i det med!
Hälsningar från Bottenlös