Gunnel

Janeslätt

Gunnel Janeslätt har arbetat inom habilitering sedan 1986 och varit engagerad i olika projekt t.ex. projektansvarig och hållit i utbildningar inom projekt Datateket och IT verkstan i Dalarna. Hon disputerade 2009 med en avhandlingen Time for time assessment of time processing ability in children with and without disabilities.

Gunnel Janeslätt är arbetsterapeuten som disputerat på en avhandling om barns tidsuppfattning (Dags för tid: Kartläggning av tidsuppfattning och tidshantering hos barn med och utan funktionshinder). I sin forskning kom hon fram till att barn redan i förskoleåldern har utvecklat grunden för tidsuppfattning, långt innan de lär sig att avläsa klockan. Därför är det viktigt att utveckla metoder så att de redan i förskolan kan hantera sina tidsupplevelser.

Gunnel Janeslätt ville kartlägga hur barn med och utan svårigheter har det med tidsuppfattning och med tidshanteringen i vardagen. I avhandlingen studerades därför dels barn med typisk utveckling och dels barn med olika kognitiva och medfödda funktionshinder (som till exempel ADHD, autismspektrumstörning, lindrig/måttlig utvecklingsstörning eller rörelsehinder som cp-skada och ryggmärgsbråck).

Sin arbetsplats har hon till vardags på Centrum för Klinisk Forskning vid Landstinget i Dalarna men avhandlingen lades fram på Karolinska Institutet i Stockholm:

– Men jag har också haft en anställning på Mälardalens högskola i Västerås under min doktorandtid, berättar hon.

Viktigt inte minst inom specialpedagogiken

Ett evidensbaserat instrument för att mäta tid utvecklades därför: KaTid, Kartläggning av Tidsuppfattning. Gunnel tog fram det tillsammans med specialpedagogen Iréne Alderman. De fick hjälp med insamlande av data från specialpedagoger och arbetsterapeuter på 20 olika habiliteringar runt om i landet

– Det faktum att vi nu kan mäta tidsuppfattning hos barn ger nya möjligheter att samla kunskap. Vi ser hur viktigt det är för barnens vardagsfungerande och hur vi kan hjälpa dem på bästa sätt.

– En sak som förvånade mig var att mönstren för tidsuppfattning är mer lika än jag trodde – oavsett funktionshinder och diagnoser. Dock verkar barn med autismspektrumstörning skilja ut sig, även om just denna studie inte är helt klar ännu.

Gunnel har arbetat som arbetsterapeut inom habiliteringen sedan 1986, främst med barn och ungdomar. När det började komma tidshjälpmedel för vuxna insåg hon att de också skulle behövas för barn. För många barn idag kan helt enkelt inte lära sig klockan! Det finns också barn som kan avläsa klockan men ändå inte kan använda sig av den information klockan ger. Men en försenad utveckling i barns tidsuppfattning begränsar deras vardag betydligt:

– Framåt högstadiet syns det jättetydligt vilka som har svårigheter med att planera sin tid!

Det ligger i tiden

– I dag finns det tydliga strategier för barns läsinlärning redan i förskolan. Jag tror att man på samma sätt behöver arbeta med både deras tidsupplevelse och tidsorientering och ge extra, riktad stimulans till de barn som behöver det.

Gunnel menar att det handlar om att koppla tidskänslan till vardagliga aktiviteter, t ex hur lång tid det är kvar tills barnen ska få gå ut eller hur lång samlingen är. Barn med en god inre klocka börjar nämligen ofta att skruva på sig när t ex en samling närmar sig slutet. De vet hur lång den brukar vara!

Det är deras referensminne som är utvecklat, i referensminnet kopplas olika aktiviteter ihop med känslan för hur lång tid aktiviteten tar, förklarar Gunnel. Och här är det en stor fördel att förskolan att är så pass rutinbunden: 

– Det finns mycket forskning som talar för vikten av rutiner i förskoleåldern, vilket hjälper barnet att utveckla både tidsupplevelse och tidsorientering. Därför finns det också stora möjligheter att hjälpa dem strukturera och verbalisera deras tidsupplevelser för att senare kunna lära sig göra tidsplaneringar.

– Säkert gör enskilda pedagoger en hel del redan i dag, men vi behöver systematisera kunskapen så att alla barn får ta del av den.

Gunnel fortsätter nu på den inslagna forskningsbanan:

– I mitt nästa projekt ska jag inrikta mig på lite äldre barn i åldern 10-12 år.

– Jag tror att barnets tidshantering varit så självklart integrerat i vardagsfungerandet tidigare, att ingen riktigt uppmärksammat det som en egen förmåga förrän nu, avslutar Gunnel Janeslätt. 

Text: Lotte Mjöberg

Gunnel Janeslätt rekommenderar följande läsning för dig som vill läsa mer: 

Att mäta tid
Hilary Devonshire & Chris Fairclough
Berghs förlag

Klurboken
Hjälper barn från 5 år att lära sig klockan
Eva Larsson & Lena Serholt
Serholt